Skrämmande förslag

Standard

Det är ett skrämmande förslag som Svensk Näringsliv kommer med, då de menar att studenter som pluggar filosofi och konst skall få lägre studiestöd. Och varför är det så skrämmande. Jo, för att Näringslivet på så sätt anser sig ha rätten att bestämma över utbildningsområdet och dem som väljer att studera till något annat än vad Svensk Näringsliv anses behövs. Jag skulle vilja påstå att vi alla behöver ha mer filosofi och mer konst i våra liv, även om vi inte arbetar inom dessa områden.  Det är även skrämmande på så sätt att de enda som till slut har möjlighet att studera filosofi och konst är de mest besuttna medborgarna. Det är alltså i allra högsta grad ett ojämlikt förslag.

Sänkt studiestöd

Det är ju inte heller så att vi endast studerar för att få jobb – eller? I vilket fall borde det inte vara så i ett samhälle. Ett välutbildat folk utöver det som krävs i ett specifikt yrke, gynnar alla i ett samhälle. Och när man studerar filosofi utvecklas ens syn på vad som är en människa. Svensk Näringsliv skulle nog kompetensutveckla sig i filosofi och konst.

Här kommer en replik

Studierna skall uppmuntras …

Standard

Det är studierna som skall uppmuntras under studietiden, inte arbete (SvD). Tänk om man på ett jobb skulle resonera likadant. Uppmuntra annat istället för det man är anställd till att utföra. Men visst är det bra att fribelopptaket höjs med tanke på att många måste arbeta under sommaren. Bättre för de flesta studenter skulle vara om studiemedlen höjdes radikalt istället.

Eftersom jag är lärare har jag studerat väldigt mycket och länge. Och jag har svårt att förstå dem som säger att man inget kräver därför att man inte har allt schemalagt. Jag pluggade jämt, inte för att få godkänt, utan för att jag tyckte det var så otroligt roligt att plugga. Och det här saknar jag i debatten – frågan om lusten att lära sig mer och mycket, och inte endast plugga inför tentorna för att få godkänt.

Jag är inte lärare för att få ut ett visst antal godkända studenter varje termin. Förstå mig rätt, självklart finns det med i bakhuvudet och är en betydande del i mitt uppdrag. Men, först och främst är jag lärare för att jag vill stimulera studenterna till att själva få lära sig och känna den där glädjen när man gjort det oavsett vilket betyg man får. Och oftast får man ju ett betyg som når upp till mer än godkänt om man studerar för att lära sig och inte för att bli godkänd. Men under en lång utbildning måste det vara okey att ”bara” vilja få godkänt i vissa ämnen.

Just nu finns det en tanke om att man studerar och skall bara studera för att bli utexaminerad och få ett jobb så fort som möjligt. Men om ett lärande skall ske behöver man tid för att smälta det man läser in. Därför är frågan om de som nu skall ut så fort som möjligt eller de som tvingas jobba halva tiden, verkligen får de kunskaper de behöver. För man kan ju om man pluggar inför en tenta få godkänt på det som tentan innehåller. Men allt annat då som man behöver kunna? Det man pluggar inför en tenta brukar man ofta glömma bort efter ett tag.

Så, vad är tanken. Att studierna skall kosta så lite som möjligt för samhället och att man skall se studierna som en transportsträcka.

Om man nu höjer inkomsttaket och det bara är studiebidraget som sänks, ja då uppmuntrar man arbetet, men inte studierna. Höj därför studiemedlen på samma gång. För då skapar man även en valfrihet. De som känner att de orkar med att arbeta och studera och inte siktar på att få mer än godkänt på sina studier, kan få göra det. Och de som även studerar för att det är så jäkla kul att göra det, kan lägga ner sin tid på det som de skall lägga ner tid på – att studera. För när man går en professionsutbildning skall man få möjlighet att studera, inte möjlighet att jobba mer. Men det skall väl även vara tillåtet att man studerar ett ämne på halvtid för att man är intresserad eller bara tycker det är kul, och jobba samtidigt. Jag tror nämligen att alla studier som leder till ökad kunskap vilket område det än handlar om, är till nytta för alla i ett samhälle.

En del oroar sig för att om man bara studerar får man ingen arbetslivserfarenhet. De flesta studenter som jag träffar har jobbat, en del i många år. Och om det nu så vore att det är en del som inte har jobbat, är det inget som hindrar att de jobbar under sommaren. Eller några timmar i veckan inom sitt framtida yrke.

Om man går ut med att det är viktigare att jobba än att studera, skapar man först en bild av en dålig universitetsutbildning och sen förstärker man den bilden. För det är inte så att kraven inte är tillräckligt höga. Det är snarare så att man ser på utbildningen på ett felaktigt sätt. Det är egentligen inte korvstoppning det skall handla om och klara tentor. Det handlar om att lära sig något.  Och då behöver man studera på heltid.

Det blir dock allt svårare och svårare att stimulera till ett lärande. Speciellt eftersom en del utbildningar nästan är som att studera på distans. Tillfällena tillsammans med studenterna blir färre och tiden för att lägga upp examinationsuppgifter som kompenserar den uteblivna tiden MED studenterna, samt tiden för att bedöma och betygssätta uppgifter och tentor blir allt mer dominerande. Omtentamentillfällena blir också fler, med tanke på att en del faktiskt inte hinner att läsa så mycket att de kan bli godkända. Detta tar också tid från lärarna, samt ännu värre – Får en del studenter att känna sig dåliga, fast de inte är det. De har helt enkelt inte haft en rimlig chans, då de varit tvungna att jobba för att överhuvudtaget kunna fortsätta sin utbildning.

Utbildningspolitiken skapar alltså mer problem än löser dem.

Och trots allt det här, upplever jag varje termin att de flesta studenter verkligen vill lära sig något, inte bara få godkänt. Och det bidrar till att jag fortfarande tycker det är roligt att jobba som lärare.

Det skall vara lustfyllt att lära sig!

Tänk …

Standard

Studietiden måste bli kortare

Jag lovade återkomma i förra inlägget och har funderat en del. När jag läser om förslag om att förkorta studietiden och man undrar varför utbildningar tar så lång tid, kan jag inte låta bli att tänka på hur det var på Platons tid.

Aristoteles tänkande som många hyllar idag, var i lära hos Platon i tjugo år. DET kan man kalla lång studietid. Ändå menar man att han kanske var i lära för kort tid. Han nådde aldrig samma visdom som Platon, eftersom denne dog. Platon menade att man inte når vishet förrän efter många många år i lära.

Sokrates, Platon och Aristoteles hade inte bråttom och tänk, vilka tankar de presenterade och efterlämnade till oss. Och tänk på andra tänkare i historien, både kvinnor och män som vi nu höjer till skyarna. Då var det inte tal om att studietider skulle kortas. DE insåg att vishet, kunnande och lärande tar tid.

Med tanke på att vi fortfarande läser dem, tolkar och lever efter en hel del av vad de kom fram till, kan de inte ha varit så dåliga att de egentligen borde ha pysslat med något annat, som en del menar att studenter skall göra OM de inte klarar av sina studier på avsatt tid.

Kanske samhället behöver människor som viger sina liv åt studier för att få samhället att utvecklas. Inte unga människor som snabbt kommer ut sönderstressade av för korta utbildningar som de inte hinner smälta.

Jag har hört så många gånger frågan om varför det inte finns lika många stora genier numera som förr. En förklaring kanske är för att vi har för bråttom. Ideérna hinner inte mogna, ens hos dem som har en genialisk potential.

Vi kan inte leva som de gjorde, men vi kan dra lärdom.

Elitklasser

Standard

De som är mer begåvade (enligt det mått man har på vad som är begåvning, enligt vissa tester) (se SvD), än vad som krävs i skolan blir understimulerade. Det kan bero på ideologi hos lärarna, men det kan också bero på att lärarna inte hinner. Kravet på att alla skall bli godkända i kärnämnena är högre än kravet på att stimulera ”begåvningarna”. Eller på att man inte ser specialundervisning gälla dem. Men det gör det naturligtvis.

Björklund säger:

– Vi måste göra oss kvitt den socialdemokratiska jantelagen i skolpolitiken. Även duktiga elever har rätt att utvecklas i sitt eget tempo. De ska inte behöva sitta och rulla tummarna för att vänta in sina kamrater, motiverar utbildningsminister Jan Björklund (fp)

Och han får medhåll av Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas riksförbund, som också är positiv till regeringens besked.

– Precis som att man kan ha elitutbildningar när det gäller tennis, musik eller dans är det fullt rimligt att också ha det när det gäller matematik. Jag tycker att vi i Sverige har varit för rädda för att uppmuntra de som har speciella begåvningar i teoretiska ämnen. Även de eleverna måste få stimulans och motivation, säger hon.

Jag kan inte se att det handlar om jantelag att vilja få alla att lära sig mer. För det är vad den nya läroplanen går ut på.

Den svenska skolans tanke är att alla skall ha samma chanser att gå igenom den. Och i enlighet med den nya läroplanen att alla skall utvecklas utifrån sina egna förutsättningar, vilket kräver specialundervisning för alla. De flesta har kommit underfund med att resurserna inte räcker till. Därför finns nog det traditionella undervisningssättet kvar i en högre utsträckning än vad som annars skulle ha varit fallet om resurserna räckt till.

Det är nog ganska känt i allafall inom pedagogiska kretsar att alla blir kunnigare, lär sig mer om det finns många ambitiösa i en klass, liksom motsatsen gäller. Om många ligger under genomsnittet på grund av att de inte har av olika anledningar lust att lära sig något, lär sig alla mindre. Elever ”smittar” varandra. Om skolan ”förlorar” de mest ambitiösa till elitklasserna, kommer kanske nivån sjunka överlag om alla är på samma nivå för övrigt. Därför att det inte blir någon ”smitteffekt”.

Skolan har av tradition något jag ogillar starkt. Och det är …

Det tar vi upp i nästa kurs!

Jag tillhörde den grupp av elever som var frågvisa, men skolan lyckades få oss tysta. Därför jag fick alltid höra – Det kommer inte förrän i nästa årskurs. Var jag elit. Nej, men ville lära mig massor. Och det kan finnas många som sitter som jag, som egentligen aldrig utmärker sig rent betygsmässigt, men vill lära sig mer.

Skolans syn på det här behöver förändras. En som hunnit längre skall inte behöva sitta och vänta till nästa årskurs för att få ett svar. Men jag tror inte elitklasser är lösningen. Jo för de som är begåvade enligt vad man ser som begåvning, kanske, men inte för Skolan som institution och för de elever som inte räknas tillhöra eliten.

Ideologiskt och rent mänskligt kan jag känna en viss avoghet gentemot att skapa elitklasser. Därför att man betonar att vi skall ha en elit. För en elit fordrar en massa som är mycket sämre. Och det strider mot mina personliga värderingar. Om det dessutom riskerar att ”dra ner resurserna” i den skola de flesta får gå kvar i utan att få den specialundervisning, som dem man uppfattar som mest begåvade efter den syn på kunskap, lärande och begåvning man har, får genom elitklass-systemet. Ja, då är jag ytterst tveksam.

Eliten skapas utifrån den syn man har på vad som är begåvning, värdefull kunskap osv. Det finns hos oss alla något som är begåvat värt att utvecklas.

För mig är det helt självklart att ALLA skall få specialundervisning som utvecklar just deras egen potential. Men om man har bilden av BRA och DÅLIGA elever, ja då är risken stor att den som inte utmärker sig också får vänta till nästa årskurs elitklasser till trots eller kanske på grund av dem.

Och om man nu startar elitklasser på gymnasiet, så behöver väl lärarutbildningen också få elitgrupper. Då frågar jag mig om vi skall ha ELIT-lärare och ELIT-lärarutbildare. Och vad skall vara utmärkande för dem. Vilken typ av pedagogik skall man använda sig av? Finns det någon speciell pedagogik som riktar in sig på ELIT-elever och ELIT-studenter. För inte kan väl en lärare eller lärarutbildare som inte räknas tillhöra ELITEN undervisa ELITEN? Ootch, vad krångligt det blev!

Kanske är det här framtiden: Du kan inte undervisa ELIT-gruppen. Du tillhör inte ELITEN här på lärarutbildningen. Men det kanske inte är lärare på gymnasiet som gått lärarutbildningen som skall undervisa ELIT-klasserna?

Det skall bli intressant att följa utvecklingen!