Kategoriarkiv: Ledarskap

Den övervakade skolan

Varför störs jag inte av den ordning skolan har med stränga regler, skoluniformer, tillsägelser om uppförande mm. Och varför störs jag av program som klass 9A.

Möjligen kan det bero på att i programmet Den övervakade skolan finns biträdande rektor, kuratorer m.fl. som tar hand om de elever som hotar att falla ur. Det handlar inte om att det kommer någon utifrån och visar hur det egentligen skall vara och på så sätt inkompetensförklarar personalen. I klass 9A kom lärare som fick titeln superpedagoger som hade till syfte att lära de ordinarie lärarna hur man egentligen skulle göra. Det gick ut på att lärarna inte var tillräckligt kompetenta och behövde coaching. Vissa scener var svåra att fortsätta att titta på! T.ex. scener mellan matematik-superpedagogen och den relativt nya matematikläraren? Har vi någonsin sett hur någon så offentligt blir dissad som denna matematiklärare, utom i program som Robinson eller liknande program – SYTYCD eller Idol.

Vad Den övervakade skolan visar är ett sammansvetsat gäng som har samma mål. Och man talar inte om varandra på ett nedlåtande sätt. Inte heller om eleverna! De talar om hur de bryter mot skolans regler. Programmet visar också att eleverna själva sätter de ansvariga på hårda prov. T.ex. Mollie som satte Mr Drew på hårda prov i förra avsnittet. Men de visar även att de inte sviker – Vi finns här för dig. (även om det underförstått ger budskapet – men vi vill att du skall sköta dig)

Nej, jag förordar inte den här typen av skolan. Men det finns en värme, en autencitet och ett äkta engagemang och en tro på att eleverna med en viss hårdför disciplin kan fås på rätt köl. Personligen är jag emot hårdför disciplin, då jag verkar för att samma sak kan uppnås med andra förhållningssätt och metoder.

Men om man vill visa olika sätt som fungerar, så är Den övervakade skolan ett bra exempel.

Men en orsak till, förutom det jag skrivit om vad som skiljer detta program från Klass 9A, varför jag inte störs av det är kanske för att det inte är i Sverige skolan ligger. 🙂 Så krasst kanske det helt enkelt är! Jag behöver inte ta ställning för eller emot, som om jag behöver gällande svensk skola.

Annonser

Vi skall ha en kompetent och engagerad lärarkår och locka de bästa?

Vad är det som sägs egentligen av skolpolitiker i Stockholm?

Ingen annan faktor är så viktig för skolans kvalitet som en kompetent och engagerad lärarkår. Att locka de bästa studenterna till lärarutbildningen och läraryrket är av central betydelse för Sveriges framtid som kunskapsnation. (DN)

Säger man här att vi i Sverige inte har en kompetent och engagerad lärarkår och att det inte är de bästa studenterna som söker till lärarutbildningen?

En del av de punkter som de tagit fram kan man ha en del synpunkter på, eftersom de helt och fullt fokuserar på läraren. Man utgår från en rapport som säger att läraren har en avgörande betydelse. Självklart är det så. Men det finns andra faktorer som behöver åtgärdas för att läraren skall kunna vara lärare och inte syssla med annat som de inte har utbildning för att klara av att göra.

Men tillbaka till citatet …

Vad som är viktigt att ta i beaktande här är att vad som är kompetent, engagerat, de bästa och duktiga är beror på vilka värderingar man har. När man använder dessa värdeladdade ord blir man värderande. Och det är väl okey så länge man definierar vad man menar.

I och för sig kan jag utgå från innebörden i dessa sju punkter:

1. Vi slår fast att lönespridningen bland lärare och skolledare i Stockholm ska öka påtagligt utifrån gällande avtal. Kopplingen mellan uppnått resultat och löneutveckling måste bli tydligare och rektorerna ska ges fler verktyg för att bedöma den enskilde lärarens yrkesskicklighet. Lärande och kunskap ska stå i fokus och därför vill vi uppmuntra lärare som lyckas nå bra resultat eller lyckas lyfta elever kunskapsmässigt. Det är dock angeläget att utarbeta metoder som inte leder till betygsinflation.

Det är resultatet som skall ha betydelse för lönesättningen. Och man skall uppmuntra lärare som lyckas nå bra resultat. Men vad är då bra resultat? Här verkar man helt enkelt förutsätta att vi alla har exakt samma definition eller värderande om vad som är bra resultat. Och vad innebär att lyfta elever kunskapsmässigt. Efter vilken definition på kunskap. För med en annan värderingsgrund kan man ju faktiskt säga att eleverna redan i dag lyfts kunskapsmässigt. Lönen skall alltså sättas i relation till ett värderande, men vilket – höga resultat? Men är det säkert att höga resultat och kunskapslyft med automatik har ett samband.

2. Ett meriteringssystem införs för Stockholms bästa lärare. Genom att sätta ihop sin egen lärarportfolio, som kan tänkas innehålla CV, rekommendationer och andra meriter, kommer stadens lärare att kunna ansöka om att bli meriterade som utmärkta pedagoger. Det är en tydlig signal att denna person är värd att ge extra uppmärksamhet.

Det här är intressant med tanke på att man här inte längre talar om lärare utan också om utmärkta pedagoger. Och signalen att personen är värd att ge extra uppmärksamhet får mig att tänka på de guldstjärnor som delades ut till flitiga elever förr i tiden (kanske även idag?). Och återigen, vad är ”utmärkt”?

3. Vi kommer också att eftersträva metoder att uppmuntra rektorer som sätter differentierade lärarlöner. I rollen som skolledare ingår att känna till och värdera varje lärares prestation och sätta lön därefter. Lönespridning bland lärarna på en skola blir en viktig parameter i bedömningen av rektors lön. Det är en tänkbar väg för att öka incitamenten hos rektorerna att våga gynna duktiga lärare.

Om det är rektorn som skall sätta lönen är det viktigt att alla rektorer har pedagogisk utbildning, lärarerfarenhet och själv har en lärarexamen.

4. Nya karriärvägar skapas för lärare som är skickliga pedagoger. I dag är det näst intill omöjligt för lärare att nå större löneökningar eller göra karriär utan att ta på sig extra administrativa uppgifter eller bli rektor. Avsaknaden av utvecklingsmöjligheter avskräcker många högpresterande studenter från att söka sig till läraryrket. Det är en felprioritering att annat än pedagogisk skicklighet och framgång i undervisningen ska premieras. Lärarens roll som administratör måste vara underordnad. Vi fortsätter också arbetet med tjänster som utvecklingslärare, en karriärtjänst som bland annat syftar till att lyfta in och ta del av aktuell forskning i skolan. För vissa tjänster som utvecklingslärare kommer lektorstitel eller vitsord som särskilt skicklig lärare vara kvalifikationskrav.

Den här punkten ser jag vara ett grepp som kan få läraryrkets status att höjas, men återigen är frågan vad ”skickliga” pedagoger står för.

5. En ny karriärväg som lärarcoacher införs för pedagogiskt skickliga lärare. Lärarcoachernas uppdrag blir bland annat att coacha lärarkolleger och skolledare i det lokala skolutvecklingsarbetet. De ska sprida sin kunskap och hjälpa andra lärare att bli skickligare pedagoger.

Efter att ha följt coacherna i klass 9A är jag lite tveksam mot coaching då detta lätt kan bli – Gör som vi, för vi kan det här och det kan inte du? Jag vill hellre att de är mentorer som lyssnar och är ett stöd för läraren att ta fram det som kan få lärarrollen att harmoniera med personligheten. Modellinlärning som vi har gått ifrån skall vi väl inte få tillbaka, förhoppningsvis. Då det är enligt min erfarenhet svårt att göra som någon annan gör och samtidigt vara närvarande i undervisningssituationen eller i samtal med andra.

6. Vi fortsätter att satsa på möjligheten för lärare att genomgå forskarutbildning med ämnesdidaktisk inriktning. Det handlar såväl om att bidra till karriärmöjligheter, som att utveckla och sprida nya kunskaper om lärares dagliga arbete.

Ett förslag som jag kan ställa upp på.

7. Vi fortsätter arbetet med att stödja rektorerna att utveckla arbetsorganisationen på skolorna. Resurser ska användas utifrån lärarnas kompetens och elevernas behov. Flexibiliteten mellan läsåren och under läsåret behöver öka, liksom variationen mellan olika lärares arbetsuppgifter. Lärarna ska så långt som möjligt arbeta med undervisning och elever, inte med administration. Det är också dags att ifrågasätta arbetsorganisationer där alla aktivt förutsätts delta i alla förändringsprocesser.

Det här är också ett förslag jag ställer upp på, då detta kan få lärarna att få möjlighet att undervisa mer och administrera mindre. Kanske man också skulle kunna minska på utvärderingarna också.

Det jag ser som gemensamt är att man använder värderande ord och därför är det viktigt att alla får veta vad man menar med att en lärare är skicklig, vad bra och duktig är, samt vad kunskapslyft verkligen är. För om man inte klart och tydligt redovisar detta, kan det bli godtyckligt vilka som får högre lön, blir meriterade, får uppmärksam mm. Så, vad är man egentligen vill ha för typ av lärare och pedagoger. Och vilka är de bästa studenterna som de vill locka till sig.

Andra frågor är om vi verkligen vill att lärarna skall vara stöpta i samma form. Eleverna är det ju inte! Är det inte bra att ha lärare som har olika kompetenser och att dessa kompetenser värderas likvärdigt. En lärare som kanske inte kvalificerar sig till att bli doktorand, ändå kan anses vara en av de bästa och skickligaste på sitt område. Hur många lärare kan kvalificera sig till doktorandstudier? En lärare som kanske inte är ämnesexpert kan vara relationsexpert och att även detta kan ge högre lön. En lärare som får elever som får svårigheter i skolan och höjer sina resultat, dock inte till godkännande också kan ses vara en skicklig lärare och pedagog.

Eller står bra, skicklig, duktig mm. endast för lärare som kan höja resultaten utifrån en bestämd syn på vad kunskap är och speciellt vad kunskapslyft är?

Eftersom de inte preciserar detta , köper jag inte dessa sju punkter rakt av!

Jag vill helt enkelt veta mer och framför allt vilka konsekvenserna kan bli!

För en lärare som inte får sina elever nå höga resultat i form av betyg, kan vara den mest skickligaste pedagog man kan tänka sig. Det beror helt och hållet på hur man ser på det. Och vad man ser ha högt värde.

Vad är kvalitet?

Är handledare sämre än riktiga lärare?

Man talar från vissa håll om att lärare numera har blivit handledare och att de inte är riktiga lärare. Vad är då en riktig lärare kan man fråga sig. Kan det inte handla om att i det ena fallet är det lärarens kunnande som är i fokus och i det andra eleven eller studentens lärande. Betyder fokuset att lärare leder mer än handledare. En handledare har ansvar för att eleven eller studenten i sitt eget arbete får de kunskaper de behöver för att kunna utföra det. Kanske man även ser bilden av en handledare och en elev, en handledare och en student. Men man kan handleda i grupp. För att någon skall kunna utföra ett eget arbete behövs instruktioner hur arbetet skall genomföras. En handledare har absolut inte abdikerat som ledare. När man talar om lärarledd undervisning kan den anta många former och oftast är de strukturerade. När man förde fram att lärare skulle vara handledare, var det ju för att betona elevens lärande, inte att läraren skulle abdikera från sitt ledarskap.

En del (ingen nämnd) talar med ett visst förakt om handledare som om det vore en sämre sorts sysselsättning i utbildningssammanhang. Alla typer av handledare, från dem som är ett stöd för någon som skall slussas in i ett yrke till handledare i vetenskapliga sammanhang har ett ansvar och delar med sig av sitt kunnande.  Jag har ännu inte träffat någon som inte tar handledaruppdraget på fullaste allvar.

Vare sig jag kallas för lärare, lärarutbildare, handledare eller lektor är det för mig likvärdigt vad gäller ansvar och engagemang och framför allt kunnighet.

Det är olyckligt att en del debattörer nervärderar uppdrag som kanske ger ett mer individuellt växande hos elever eller studenter än vad en lärarledd undervisning i storgrupp kan göra. Detta i en tid då man höjer individualiteten till norm och kollektivet som något utdöende inte värt att lägga någon vikt vid. Vill de verkligen gå tillbaka till en tid då individen blev en anonym deltagare i en stor grupp? Det blir väl konsekvensen, som jag ser det.

Om lärare ännu en gång och arbetslinjen

Tröttheten sitter som en hård muskel mellan skulderbladen över att nationalekonomer och andra hela tiden talar om en bra lärare istället för att faktiskt undersöka vad det innebär att vara lärare. När man undersöker lärare, ja då tar man till gamla typer av IQ-test och mönstringens utvärdering, ledarskap enligt någon traditionell syn och avgångsbetyg, som om dessa är ett mått att lägga stor vikt vid vad gäller en individs totala kapacitet. Här har man även glömt den utveckling som sker under livet.

Istället för att se efter vad en lärare verkligen behöver kunna i dagens samhälle med den mångkulturella mix vi har och då talar jag inte endast om etnicitet, använder man fyrkantiga verktyg och kanske även tester mm. som passar bra på ett område, men inte ett annat. (se Ekonomistas) och SvD. Undersökningen har säkerligen sitt stora värde. Det jag är rädd för är att denna kan användas av de som sympatiserar med nuvarande utbildningspolitik som leds av en tidigare militär !!!

Måtten vi använder för att mäta begåvning är mönstringens utvärdering av kognitiv förmåga (ungefär ett traditionellt IQ-test), ledarskapsförmåga (psykisk stabilitet och uthållighet, anpassningsförmåga, social öppenhet, ansvarskännande), samt avgångsbetygen från gymnasiet (som fångar en mix av intelligens, ambition, ansvar, noggrannhet osv)

Skolan och lärare behöver undersökas utifrån mått som har relevans för vad det är. Det är väl ändå inte soldater de skall vara eller bli, även om de kanske ibland känner sig som att de deltar i ett krig. Och var kommer den intelligens som inte behövs i krig in i skolans kontext.

Muskeln mellan skulderbladen blir ännu hårdare när jag läser om vad långtidsutredningen kommit fram till gällande högre studier. Jo, skolavgifter. Studenterna skall befinnas kortare tid inom universitetens och högskolans väggar. Dessutom skall alla jobba längre, dvs. pensionsåldern skall höjas. Men ingen funderar ens på tanken att öka anslagen till universiteten, samt höja studiemedlen. Då kommer många studenter att klara av sina studier inom föresatt tid. (se DN) (SvD) Orsak och verkan ni vet. Det kan vara svårt ibland att se vad som är orsaken och vad som är verkan. Konsekvensen av att forcera fram en examen är att något egentligt och långvarigt lärande inte kommer ske. Det blir helt enkelt råpluggande inför tentor, och en tillfällig minneskunskap som försvinner efter ett tag. En konsekvens vad gäller att avgiftsbelägga utbildningarna är att de som har råd kan skaffa sig en utbildning, medan dem som inte har råd inte kan det. Enkel matematik, som man inte behöver så hög kognitiv förmåga som de talar om i undersökningen för att inse, när man är inne i systemet.

Kanske det är annat som vi behöver förändra än att fokusera på hur en lärare skall bli BRA. I slutändan handlar det ju bara om värderingar, för vad är en BRA lärare. Intressant skulle det bli och den där hårda muskeln mellan mina skulderblad som tröttar ut mig, skulle bli mjukare om diskussionen om skolan inte bara handlade om BRA lärare, utan om annat, samt om vad det innebär att vara lärare. Många gånger är det annat än hög kognitiv förmåga, ämneskunskap mm. som bidrar till ett lärande hos elever och studenter (se Hierarkisk ordning odlas i skolan. Men att tala om det är nästan omöjligt numera, när all kunskap som anses vara riktig är den som kan mätas.

Om någon är en BRA eller DÅLIG lärare. Någon mer ointressant fråga att fokusera på finns faktiskt inte.

Det intressanta för mig är vad det innebär för mig och andra att vara lärare på universitetet och i grundskolan/på gymnasiet, samt frågan om vad det innebär för mina studenter att vara på väg att bli lärare, eller forskare eller bara på väg till ett större vetande. När vi en dag börjar diskutera detta, ja då kan vi säkerligen lösa en hel del som vi ser som problem också. Nu har vi fastnat i en normativ diskussion som inte leder någon vart. Bara till svängningar beroende av vilken regering och utbildningspolitik vi har och hur opionionen ser på vad en lärare är i termerna bra eller dåliga. En lärare är nämligen så mycket mer än att man kan definiera denna som BRA eller DÅLIG. Mer än bara återskenet av andras värderande som endast ger information om dem som definierar än om dem som definieras.

Det är med andra ord inte lätt att fånga in vad som gör en lärare bra, inte ens med väldigt generella mått på olika förmågor. Dessutom verkar en och samma egenskap hos lärarna ha olika konsekvenser för olika typer av elever. En slutsats är därför att matchningen mellan lärare och elever är viktig. Frågan är om skolledningar, föräldrar och politiker är kapabla att utröna vilka lärare som passar till vilka elever.

… skriver Ekonmistas.

Denna slutsats är inte obekant för oss som arbetar inom skolans och utbildningens område. Men frågan är om detta är hela svaret. Det kanske inte alls beror på lärarens IQ, ledarskap eller gymnasiebetyg.

Läs även Tysta Tankar … som resonerar om ett av de intressanta resultaten Ekonomistas kommit fram till.

Pedagogisk retorik

Genom bloggarna Tysta Tankar och Ann-Marie Körling blogg har jag läst en artikel i Sydsvenskan om att lärare inte endast behöver ämneskunskaper utan också pedagogisk retorik.

Retorik som konst och vetenskap föddes som en pedagogisk disciplin, ur en önskan att lära sig tala övertygande. Retoriken ger redskap för det pedagogiska målet att påverka medborgarnas kunskaper, färdigheter och värderingar i det övergripande syftet det goda samhället. Det gäller inte minst kunskaper och begreppsliga redskap som rör lärarpersonlighetens inverkan på studenternas lärande.

Retorik använder man sig av för att övertyga någon. Men frågan är om vi som lärare skall övertyga eller om det är eleverna själva som skall lära sig övertyga och bli övertygade om någonting genom sitt eget lärande. För om läraren använder sig av retorik och övertygar med bravur eleverna om någonting, så förhindrar man ju deras eget tänkande. I vilket fall blir det likadant som för dem som hamnade under Sokrates vassa retorik att de blir övertygade till den grad att de inte kan göra annat än säga – Javisst Sokrates. Du har helt rätt.

Man talar även om de gamla grekerna

De gamla grekerna insåg att karaktären inte var något medfött, utan något man kunde träna och påverka med hjälp av kloka och vältaliga lärare.

Jag undrar då vilka greker man hänvisar till och under vilken tid. De hade liksom i nutid olika uppfattningar om pedagogiska frågor, fast de då inte talade med samma terminologi som vi. Det verkar dock som om man refererar till sofisterna.

Att se lärare som kunskapsbärare och förebilder är en gammal och konservativ syn på hur en lärare skall vara och tyvärr får detta konsekvenser på Vad det innebär att vara lärare. På hur undervisningen framöver förväntas gå till. Det blir mindre utrymme för eleverna och ett större för lärarna. Och vill man ha det så, ja då får man också ta i beaktande att det blir på bekostnad av självständigt ansvarstagande medborgare som själva drar slutsatserna och inte bara har blivit övertygade.

Så om vi lärare skall använda oss av pedagogisk retorik är det ytterst viktigt att eleverna OCH studenterna också får lära sig hur denna retorik kan genomskådas. Kritiskt granskande i kombination med pedagogisk retorik. Ja, då är jag med på tåget. Inte annars! Då är vi fortfarande i greppet om att allt handlar om BRA lärare enligt en mall/modell istället för om Lärare. Eller är det idén om den goda läraren som återuppväckts.

Sen frågar jag mig hur vi skall kunna övertyga våra skärpta lärarstudenter om någonting som de kan genomskåda på fem sekunder.

Jag tror på äkthet inte retorik när det gäller nedanstående citat från artikeln. För om man är äkta så skapas också dessa känslor. Och äkta blir man inte, som jag ser det genom att lära sig pedagogisk retorik. Utan genom att ta fram äktheten och våga visa den.

Nu som då behöver vi ämneskunniga lärare, men vi behöver också lärare som vet hur kunskaper kommuniceras för att skapa känslor av tillit, tilltro och trygghet, eftersom dessa känslor är grundläggande villkor för viljan att lära. Vem läraren är saknar inte betydelse.

Kurs i ledarskap

Det är planerat att det skall bli en kurs i ledarskap för de lärare som börjar lärarutbildningen nu i höst, men den startar inte förrän efter sex terminer. Det är bara att räkna från HT08. Det går långsamt, men framåt. Den första bör starta ht 2011.

Det är roligt att hålla i ledarskapskurser. Har gjort det inom den, får se nu, gamla, gamla, gamla lärarutbildningen, dvs. den som var före 1-7 och 4-9-utbildningarna. Har jag räknat rätt nu. Tänk då på att jag bara varit lärarutbildare sen 1998. Och nu är en ny på gång.

För övrigt så förstår jag inte kritiken mot att lärare inte lär sig ledarskap. Visst gör de väl, i praktiken, både på praktik och inom lärarutbildning. Mycket är ju muntligt, redovisande osv. Många studenter använder sig av det dom lär sig under praktiken och utvecklar det vidare på utbildningen. Om man ger dem möjlighet och det gör man juh. Men ju mer teoretiska kurserna blir, desto mindre blir det.

Men, som sagt. En obligatorisk kurs i ledarskap är på gång, men inte förrän år 2011. Och jag tror den kommer bli teoretisk. Ett bra komplement till den praktiska ledarskapsträningen.