Kategoriarkiv: Personligt

Därför stänger jag ©lektorio – tycker till!

DSCN4378© Lektorio – tycker till har varit min tyckar-blogg. Min ventil, kan man säga, för att få uttrycka frustration och oro över hur lärarutbildningens villkor har förändrats sen jag började som lärarutbildare för 14 år sen på grund av politiska beslut och ett politiskt spel jag inte tidigare har upplevt (oavsett vilken regering som suttit vid makten, men den senaste utmärker sig i det avseendet.). Här har jag kunnat tycka till, främst om utbildningspolitiken, som jag anser är den man skall kritiskt granska först och främst. Utbildningspolitikerna har det yttersta ansvaret för skolan och lärarutbildningen.

I flera år, ända sen år 2005 har jag med några längre uppehåll varit med i debatten. Jag har sett alltfler skolbloggar poppa upp och många debatter som kommit igång. Det är en positiv utveckling. Den negativa är att kritiken mot lärarutbildningen har rotat sig.

Kritiken mot lärarutbildningen och lärarutbildare, fortsätter med oförminskad kraft. Föreställningen och kritiken kvarstår, hur mycket jag än försöker att berätta hur det är och på så sätt försöka förmedla en annan bild än den som vissa utbildningspolitiker med hjälp av media med framgång skapat. Det handlar naturligtvis om olika värderingar och olika syn på kunskap mm. Men det börjar påverka mig negativt på ett sätt som jag känner inte är bra.

Kanske jag någon gång kommer att återuppta debatten, men nu stänger jag bloggen på obestämd tid. Jag har stängt av kommenteringen, men inläggen går fortfarande att läsa för den som är intresserad.

Men skriver på En lärarutbildares vardag.

Monika Ringborg

Upprörande händelse!

Läs mer i Länstidning i Södertälje, www.lt.se

80-åring till sjukhus efter väskryckning Höll kvar i väskan men bröt båda handlederna i fallet

– Att man ger sig på en 80-årig kvinna är upprörande, säger Thomas Sjösten på Södertäljepolisen, som nu uppmanar vittnen att höra av sig.

Jag blir alltid upprörd när jag läser om överfall och rån och speciellt mot äldre människor. Även om alla överfall är upprörande.

Nu har de äldre i området tröttnat på våldet och polisen söker vittnen till händelsen.

Uppdatering:

Nu har Södertälje kommun bestämt att området får en trygghetsvärd.

Blombacka får trygghetsvärd

Efter de senaste oroligheterna i Västra Blombacka avdelar nu kommunen en trygghetsvärd, en halvtidstjänst, för området.
– Syftet är att vara synlig och tillgänglig i bostadsområdet. En kommunal tjänsteman blir spindeln i nätet för att skapa kontakter och trygghet i området, säger Michael McCarty, brottsförebyggare på kommunens trygghets- och säkerhetsavdelning.

Det är en bra början! Eftersom jag känner den 80-åriga kvinnan, känns det lite bättre att de faktiskt reagerar snabbt. Det här var väl droppen! Det märks på reaktionerna också att det här verkligen gick över gränsen. Och det går att få lugn i ett område. Men det krävs insatser!

Gary Speed

Gary Speeds självmord väcker minnen av en liknande händelse i mitt liv. En kollega som valde att ta sitt liv, efter att ha varit precis som vanligt dagen innan. Det var den typen av människa man aldrig skulle kunna tänka sig ta ett sådant beslut. Jag hade honom som student på en kurs i början av min lärarkarriär och han samlade ihop till blommor och tackade för en fin kurs. Den blomman fanns sen i fönstret i samma korridor som jag satt under några år.

Bara en kort tid före hans beslut hade jag kontakt med honom. Och ingen förstod någonting efteråt. Fortfarande efter så många år när jag tänker på att han inte finns längre, har jag svårt att förstå det. Varför? Varför sa han inget? Varför dumpade han inte det han kände för någon av de närmaste? Ofta vet vi ju om någon känner sig trött, eller är ur lag. Men oftast vet vi mindre än vad vi kan tro att vi gör. För hur mycket vet vi om våra kollegor, egentligen. Ibland blir man förvånad över att få veta att allt inte är så bra som man tror. Man tror att alla mår bra och är tillfreds med livet, i stort sätt.

I Expressens sportbilaga skriver Johan Orrenius att Den publika bilden avslöjar bara en liten del. Och så är det nog för oss alla – den vi till synes verkar vara är bara en liten del. För vi vill inte besvära någon med våra bekymmer, sorger eller funderingar över meningen med livet.

Reaktionerna blir alltid desamma, idol, kollega eller vän!

Svårt att förstå!

Jannis

Vet inte hur länge jag har känt Jannis, men han har funnits där sen jag blev en av de andra på LHS. När träffade jag honom första gången och hur många gånger har vi mötts i korridorer och på väg till och från undervisningssalarna. Otaliga gånger. Och när vi pratade om olika projekt som vi ville starta, men som av olika skäl aldrig kom igång. Jag blev alltid glad när vi möttes. Han stannade alltid till, tog sig alltid tid en stund även om han måste ha haft bråttom.

Jag kommer sakna dig mycket, Jannis!

Geia sou!

MIHALIS TZOUGANAKIS MIA TIMORIA O THEOS

Μόνο για σένα Άννα Βίσση

Άννα Βίσση – Στα Κρυφά . . . .

Lena Nyman

Lena Nyman är död. (se SvD)

Hon var så mycket att det är svårt att hitta något som verkligen visar vem Lena Nyman var. Men om jag ändå skall ta fram någonting som karaktäriserar henne är det värme. Hon utstrålade alltid en sådan värme som gick rakt in.

M

Nyårstankar 2010 kl. 13.50

Ja, då har nästan ett år förflutit igen. Och ett nytt år väntar otåligt på att få komma. År 2011. Nu skall man fira. Vi har avverkat det första årtiondet på 2000-talet. Och det finns en hel del att säga om det. Det har hänt en hel del. För mig på det personliga planet har det varit ett omvälvande årtionde. Många förändringar både stora och små; både positiva och negativa har hänt. När jag tänker tillbaka på år 2000 känns det inte som tio år utan snarare som tjugo år. Om jag kan finna ett tema så är det relationer. Relationer med några få och relationer med många, ytliga, djupa och dem som man helst glömmer bort. Relationer som sveper förbi under en kortare tid och andra som avslutas. Vissa är svåra att slita sig ifrån. Men alla, har betytt någonting. Relationer med döda, med levande och med de bortglömda, samt de ständigt närvarande.

Många resor och längre vistelser utomlands; även dessa präglas av relationer. Men även av upplevelser som har stationerat sig inom mig. Ibland känns det som om jag lever genom dem. Eller är det dom som lever igenom mig kanske.

Kanske inte alla relationer kommit på plats, kanske jag inte kommit på plats med dem, men jag har kommit på plats i mitt liv. Inom akademin, inom utbildningens område …och i Grekland. Jag har uppnått mina uppställda mål, genom tur och envishet.

Trots det känner jag mig lite vilsen ibland. Nu när målen är uppnådda. Vad finns det nu? Kan man bara stanna här? Vågar jag ställa upp några mål? Har den tid då man vågade redan varit. Ett mål har jag dock kvar, men det kommer dröja innan det kan uppnås. Och jag vill inte uttala det då detta kan innebära att målet blir ett tvång istället för en vision.

När jag nu sitter, fortfarande lite svag efter terminen som gått och min förkylning, på nyårsafton och tänker tillbaka – förstod jag då vad jag nu förstår 10 år senare. Förstod jag då vilket innehållsrikt, givande och upplevelserikt decennium jag hade framför mig. Man vet aldrig hur det går. Livet överraskar – oförutsedda händelser ramlar på en. Det behöver inte vara dåliga. Men oavsett vilket, så har alla händelser en förmåga att ruska om. Men allt lägger sig. Det som år 2000 var likt en ouppnåelig tanke har idag blivit vardag.

Gott Nytt År!

önskar bloggen ©lektorio