Kategoriarkiv: Tveksam till …

Klass 9A har spårat ur …

Ett senkommet inlägg om klass 9A. Men jag har velat se flera avsnitt då jag redan från början kände obehag.

Det finns något obehagligt över programserien denna gång. Kanske för att de ordinarie lärarna dissas alltför mycket, dvs. att det ges intryck av att de inte kan någonting, medan ”superpedagogerna” vet exakt hur det skall vara.

Men obehaget kanske rör sig kring bristen på kollegialitet och då tänker jag mest på Stavros upprördhet över Jonnys undervisning. Trots att de inte pratat ihop sig innan lektionen, sa Stavros flera gånger att Jonny förstör det han själv åstadkommit under morgontimmarna. Så långt kan jag ändå tycka att det kan vara i någon mån acceptabelt även om det var inkonsekvent och djupt orättvist mot Jonny. Upprördhet över situationen kände även Jonny, men det framkom inte av vilket skäl.

När Stavros inför eleverna ger uttryck för samma sak, känns obehaget tynga ner mig till fotknölarna. Frågan är vad man vill visa – Stavros bristande etik eller Jonnys eventuella inkompetens i jämförelse med honom. Det här är något man tar upp i enskildhet eller på ett lärarlagsmöte om man skall förhålla sig etiskt. Och även på ett sådant är det ytterst obehagligt om en lärare öppet kritiserar en annan lärare på samma nedlåtande sätt. Om man inte har respekt för varandra får detta konsekvenser för eleverna. Ett lärarlag där det råder respekt och ett tillåtande klimat är ett som fungerar på ett tryggt och säkert sätt inför eleverna. Det är inte endast eleverna som skall få en trygg skolgång. Även lärarna skall ha rätten att vistas på en trygg arbetsplats.

Jag kritiserar aldrig en kollega inför studenterna. Det finns en etik som jag tror de flesta följer. Jag hoppas på det iaf. Därför blir det lite absurt att se Stavros så öppet dissa Jonny.

Om man vill att någon skall växa i vilken situation det än gäller, genom handledning, undervisning, mentorskap eller coaching får man aldrig, som jag ser det göra det på ett integritetskränkande sätt. Att trycka ner någon är inte något bra koncept för att nå ett växande. I vilket fall når man inte resultat om man på olika sätt avvisar den andras kunskaper mm.

För övrigt är klass 9A denna gång rörig, ofullständig, obegriplig mm. Det är svårt att få reda på hur det går tillväga för att nå ett visst resultat. Och de resultat som visas, ger ett intryck av att superpedagogerna lotsar fram eleverna till goda resultat. Att få en elev att gå från G till MVG på två timmar verkar obegripligt. Stavros är ju inte någon trollkarl. Vad man kanske förmedlar till allmänheten är att lärare skall vara trollkarlar för att vara bra och duktiga (om man nu vill definiera läraryrket efter egenskaper). Men om man inte får någon bakgrund, förklaring eller veta denna elevs förutsättningar i stort, kan man konstatera att om någon visar inför ett prov hur man skall göra, så når man de resultat man vill nå. Frågan är hur resultatet skulle bli efter en eller två månader utan lotsning.

När Jonny säger att han lärt sig mer under Stavros ledning än under sina studier, kan man fråga sig VAD han har lärt sig och om man kan säga att DET han lärde sig är fullständigt värdelöst. För skulle han ha möjlighet att ta till sig Stavros undervisning om han var outbildad i matematik?

Klass 9A har, som jag ser det, blivit en dokusåpa, där man ställer ”superpedagoger” mot dem man ser som ”icke-kunniga adepter” trots lärarexamen. Det enda som saknas är utröstningen varje vecka.

Klass 9A har spårat ur och jag bedömer att programmet inte når upp till godkännandenivån eftersom det finns så många luckor i redovisningen av hur lärarna når resultaten. Programmet som skall visa kompetens, är upplagd på ett sätt att det i sig självt inte når upp till ett godkännande. Om det inte vore så allvarligt, skulle jag skratta åt det. Men det är allvarligt och jag skrattar inte.

__________________________________________________________

Andra som skrivit om klass 9A är:

m.fl.

Facebook, inget för mig!

Jag gick med i Facebook för drygt ett år sen. Under en vecka tyckte jag det var rätt kul, men sen svalnade mitt intresse. Jag försökte en gång till i somras, men nu har jag avaktiverat mitt konto. Och det var uppenbarligen i rättan tid. Nu vill Facebook ha medlemmarnas mobilnummer (se SvD) Det skulle jag aldrig lämna ut.

Jag gick även med i StayFriends för några år sen och var med ett tag, tills de införde att man skulle välja vilka som var mest populära i skolan. Det fick mig att känna som om jag fördes åratal tillbaka, då man som liten och tonåring fick gå ensam för att man inte hade de senaste jeansmodellen. Jag gick ur.

Jag håller mig nog till bloggande i liten skala. Här bestämmer jag vad som skall stå på bloggen eller inte.

På tal om bloggande vill jag varna alla wordpress-användare för att aktivera mailfunktionen till bloggarna. Jag gjorde det och ett inlägg kom in från ingenstans från en som annonserade om något. Och sen fick jag massor av utskick från min mail till andra användare. Jag avaktiverade, men det ramlade in 50 fail-meddelande. Jag trodde dessa mailadresser inte var tillgängliga för andra utom kontoägaren, men tydligen är det möjligt att få tag i dem. Varning alltså för att få oönskade inlägg på sin blogg som sen sänds vidare från ens mailbox.

Vem äger toabesöken?

I SvD finns en liten notis om att äldre måste kissa på fasta tider på ett äldreboende. Och att detta skulle öka livskvaliteten. Det här fick mig att bli lite konfunderad – kan detta verkligen vara sant. Jag sökte därför upp ursprungsartikeln i Blekinge Läns Tidning. När man läser den blir man lite klokare.

Vårdtagarna har fått individuella scheman för sina toalettbesök. En anhörig säger till BLT att hennes man har sex toabesök inplanerade från det att han stiger upp till det är dags att gå och lägga sig igen. Exempelvis har han ett toabesök inplanerat klockan 14.45 medan nästa inträffar klockan 17.

Möjligen räknar man med att människor behöver gå på toa ungefär var tredje timme, men fungerar det så. Beror det inte på hur mycket man dricker och vad man dricker och på att njurarna fungerar bättre och sämre vissa dagar. Nåväl, det handlar inte om att de äldre måste hålla sig, de får ha blöja. Men kan det inte bli något som ändå uppfattas från en äldre som krav och att kiss i blöjan blir ett misslyckande och en känsla av att besvära personalen?

Anhöriga känner också en oro över att projektet ska ta för stor del av personalens arbetstid i anspråk och att inte blir någon tid över till annan social samvaro personal och vårdtagare emellan.
Även detta tillbakavisar ledningen.
– Vår personal kan sin sak. Visst kan det stundtals bli lite jobbigt men det är ju samtidigt utbildning för dem. Och de hinner garanterat med sina andra arbetsuppgifter också.

Okey, det låter bra, men varför inte följa med de äldre när de känner att de behöver. Kan det verkligen ta längre tid. Mer oorganiserat blir det ju förstås. Det är naturligtvis en fördel för personalen att schemalägga toatider då de kan göra annat under mellantiderna. Det som stör mig är att någon annan skall bestämma när de äldre skall gå på toaletten. Kan det verkligen vara kvalitetsförhöjande. Har de äldre och anhöriga blivit tillfrågade. Och eftersom det är ett äldreboende på vilken jag har fått uppfattningen om att det är de äldres rum då de hyr dem (även om det är öppna dörrar)/lägenheter som hemtjänsten besöker, skall de väl ändå få bli delaktiga. Men kanske det inte är så överallt.

Oavsett det, måste man väl säga att makten har blivit totalitär då man schemalägger toabesöken. Det jag mest kommer ihåg från min tid på televerket som telefonist, var den långa kölistan man skulle skriva upp sig för att få gå på toa. Man köpslog med sina kamrater ibland, då det blev bråttom.

Det här handlar verkligen om att få total kontroll över människors kroppar i syfte att disciplinera. Allt i enlighet med de resultat Michel Foucault kommer fram till i sina verk. Man äger inte ens sina toabesök.

___________________________

Andra som reagerat: Mary och Tänkvärt! Eller inte? (till tänkvärt om du läser denna blogg, kan jag inte lägga en kommentar på din blogg – har försökt många gånger på blogspot-bloggar, men lyckas bara ibland)

Miljonär på postkodlotteriet

Jag har ogillat konceptet postkodlotteriet ända sen det startade. Och nu framkommer att det inte ges så mycket i välgörenhet som skall ske – 50%. I Sverige ger man ungefär 27% vilket inneburit att vdn blivit miljonär på kuppen. (se SvD) Man kan säga att han vinner på lotteriet varje gång.

Under 2007 fick han en lön på 2,3 miljoner kronor, 2008 uppgick den till 5,7 miljoner och i fjol drog han in 2,7 miljoner. Orsaken att lönen varierar så kraftigt är att den är bonusbaserad och styrs av hur snabbt företaget växer. (SvD)

Jag anser inte att man skall tjäna pengar på välgörenhet. En viss summa pengar till omkostnader kan behövas, men göra vinster på det. Nej, det känns inte bra.

Av fjolårets totala intäkter på 2,1 miljarder gick 844 miljoner kronor till spelarna, medan nästan lika mycket, 781 miljoner, lades på drift av lotteriet som marknadsföring, tv-produktion och personallöner. Medan knappt 470 miljoner delades ut till välgörenhet.

Med tanke på att det fokuseras på välgörenhet borde inte det vara den lägsta summan.

Det finns en viss förståelse hos mig för konceptet – man vill att människor skall satsa för att det skall gå till välgörenhet om de har chansen att vinna något på det. Men lika gärna som man lägger ut pengar på lotter kan man ju ge dem till Läkare utan gränser till exempel. Chansen att vinna är ändå så liten. Och skall man inte kunna ge några hundra kronor utan att man skall ha chans att tjäna på det.

Reklamen gillar jag inte alls. Det gick så långt att jag ringde upp och fick veta att jag kunde spärras från vidare reklam. Så nu dimper inga brev från postkodlotteriet ner i min brevlåda i syfte att få mig att köpa lotter så jag inte står med lång näsa när mina grannar vinner.

Jag gillar inte känslomässig utpressning. Och speciellt inte när vdn blir miljonär på kuppen. Han skall ha regelrätt lön! Och inget annat.

Ger lite fel bild?

Jag börjar bli lite konfunderad över vissa av regeringsmedlemmarnas härkomst som de tar upp för att visa att de har förståelse för hur folk lever och upplever sin situation. Jan Björklund talade i utfrågningen om att hans mamma kom som krigsflykting till Sverige och Reinfeldt talar om att han kom från förorten.

Men Björklunds mamma kom som krigsflykting från Norge 1945 och Reinfeldt kommer från Täby.

Jag börjar förstå avståndet mellan regeringen och verklighetens folk.

Det bör vara en viss skillnad mellan att komma från ett grannland som Norge till Sverige, där skillnaden mellan språken och kultur inte är så stora, som att komma från andra sidan jordklotet. Och det är skillnad att komma från Täby än att komma från t.ex. Hökarängen, Rågsved mm. Det är naturligtvis lättare att bli integrerad i den meningen Björklund och Folkpartiet talar om, om man kommer från Norge och Danmark än från Iran. Jag har aldrig hört talas om att några ur den norska befolkningen som kommit till Sverige har blivit föremål för främlingsfientlighet.

Att leva i krig är naturligtvis lika jävligt i varhelst i världen det pågår, även om vissa krig har otäckare inslag än andra.

En annan sak som ger lite fel budskap är att Hägglund menade att han skulle kunna städa hos t.ex. Björklund och att Olofsson menade att man lär sig något av alla jobb. Men, de kommer ju aldrig hamna i den situationen.  De lär inte behöva registrera sig som arbetslös hos AF och inte lär de drabbas av fattigdom heller, den dagen då de inte längre är ministrar. Och nog är det väl enklare att stå ut i ett tillfälligt jobb trots att det är okvalificerat, om man redan har en hög utbildning och bara väntar på chansen att få börja jobba i det yrket igen. Man har ju så många fler kontakter och möjligheter.

En tredje sak jag vill ta upp är att Björklund försvarar sig med att han inte är främlingsfientlig eftersom hans mamma kom hit som krigsflykting och för att han har adopterade barn från andra sidan jordklotet. Det är ingen garanti mot främlingsfientlighet. Det finns människor inom och mellan olika invandrargrupper här i Sverige som också kan uppvisa det.

Fast jag tror inte att Björklund är främlingsfientlig, bara att han utgår från sina egna erfarenheter och därför inte riktigt hamnar rätt.

Tårgas?!

Jag skulle kunna skriva en hel del om Grekland och grekernas strejker och demonstrationer, men när det gäller den senaste utvecklingen och lastbilschaufförernas strejk behöver jag ta reda på en del innan jag drar några slutsatser då det kan bli helt fel.

Men jag minns hur hoppfulla alla jag träffade år 2004 var för att de fått sommarOS. Nu skulle allt ordna sig. Pengar skulle flöda in och fler skulle få det bättre. Och sen dess har en hel del hänt.

Utvecklingen i Grekland är på många sätt mycket tråkig. Och att lastbilschaufförerna inte ger sig säger en hel del.

Men tårgas och undantagstillstånd?!

Är det, det nya sättet att förhandla och avbryta strejker på?

Jag gillar Grekland och det grekiska folket, men det grekiska styret?! Det finns en hel del man kan vara kritisk mot. Men, som sagt – jag avstår från att redogöra för detta just nu.

Det är svårt att säga vad som är rätt och fel. Jag kan säga att lastbilschaufförernas strejk inte förvånar mig. Om den är rätt kan jag inte svara på. Bara säga att jag förstår att den pågår. Samtidigt är det ju inte bra att turisterna tar andra vägar.

Som läget är nu, kanske det är bra att jag inte kommer iväg till Aten i höst, på grund av att bostadsfrågan fortfarande är olöst. Med tanke på risken för mer strejker och bråk än vanligt är det än viktigare var jag bor.