Jag har ogillat konceptet postkodlotteriet ända sen det startade. Och nu framkommer att det inte ges så mycket i välgörenhet som skall ske – 50%. I Sverige ger man ungefär 27% vilket inneburit att vdn blivit miljonär på kuppen. (se SvD) Man kan säga att han vinner på lotteriet varje gång.
Under 2007 fick han en lön på 2,3 miljoner kronor, 2008 uppgick den till 5,7 miljoner och i fjol drog han in 2,7 miljoner. Orsaken att lönen varierar så kraftigt är att den är bonusbaserad och styrs av hur snabbt företaget växer. (SvD)
Jag anser inte att man skall tjäna pengar på välgörenhet. En viss summa pengar till omkostnader kan behövas, men göra vinster på det. Nej, det känns inte bra.
Av fjolårets totala intäkter på 2,1 miljarder gick 844 miljoner kronor till spelarna, medan nästan lika mycket, 781 miljoner, lades på drift av lotteriet som marknadsföring, tv-produktion och personallöner. Medan knappt 470 miljoner delades ut till välgörenhet.
Med tanke på att det fokuseras på välgörenhet borde inte det vara den lägsta summan.
Det finns en viss förståelse hos mig för konceptet – man vill att människor skall satsa för att det skall gå till välgörenhet om de har chansen att vinna något på det. Men lika gärna som man lägger ut pengar på lotter kan man ju ge dem till Läkare utan gränser till exempel. Chansen att vinna är ändå så liten. Och skall man inte kunna ge några hundra kronor utan att man skall ha chans att tjäna på det.
Reklamen gillar jag inte alls. Det gick så långt att jag ringde upp och fick veta att jag kunde spärras från vidare reklam. Så nu dimper inga brev från postkodlotteriet ner i min brevlåda i syfte att få mig att köpa lotter så jag inte står med lång näsa när mina grannar vinner.
Jag gillar inte känslomässig utpressning. Och speciellt inte när vdn blir miljonär på kuppen. Han skall ha regelrätt lön! Och inget annat.
© Lektorio - tycker till! 