… för sina lärarkollegor. Det har Jan Björklund avsatt medel till. Läs HÄR
Det är 1000 lärare som skall plockas ut, som skall utbildas av Skolverket. De väljs ut av skolor och huvudmän. De skall sen stötta mindre grupper av lärare. De skall tillsammans diskutera och utveckla sin egen undervisning.Det är alltså duktiga och skickliga mattelärare som får nedsatt arbetstid för sin egen undervisning för att i stället coacha och hjälpa andra, säger han till Sveriges Radios Ekot. […]
En mycket viktig orsak till varför matteundervisningen inte ger tillräckliga resultat är att det undervisas på fel sätt i klassrummen. Detta blir en övergång till en mer traditionell katederundervisning, det vill säga att läraren förklarar, berättar, instruerar, repeterar och diskuterar i helklass med eleverna, säger han. [Björklund]
Det är anmärkningsvärt att utbildningsministern går in och styr i detalj vilken metod som skall användas. Man kan tänka sig vilken skandal det skulle bli om andra minstrar skulle gå in och styra läkares och polisers och juristers medoder på samma sätt. Avsätta medel för de duktigast läkarna för att lära dem en speciell metod eller de duktigast poliserna för vilken metod de skall använda vid ett tillslag mm. Eller hur de skall prata med bilister som de stoppar i trafiken.
Är det detta vi skall ha politikerna till numera! Och frågan är om inte detta är ministerstyre. Och i metoder som för länge sedan, enligt modern internationell pedagogisk forskning, kommit fram till inte leder till de bästa resultaten eller till ett lärande (som den traditionella katederundervisningen inte gjorde)
Om jag går till min egen verksamhet, skulle jag bli mäkta förvånad och indignerad om Björklund skulle avsätta medel för de duktigaste lärarutbildarna som skulle undervisa mig bort från den lärarledda undervisningen som jag praktiserar och personliga respons på seminarieuppgift, som jag ger. Eftersom jag av erfarenhet vet att det är den typen av undervisning som ger de bästa resultaten.
Jag har inget emot mentorskap, vilket inte är detsamma som coaching, men även den skall vara en överenskommelse mellan parterna. Inte att ledningen bestämmer att alla ska bli coachade som inte undervisar på ett speciellt sätt och att denna ledning skall utse dem som de anser vara de bästa. Och vad skapar man för stämning om skolan och huvudmännen bestämmer vilka som är duktiga och vilka som inte är det.
Hur skulle jag känna mig om en av mina kollegor skall coacha mig … eller om jag blir den som blir utsedd att coacha två eller tre av mina kollegor. Stort obehag naturligtvis! Däremot skulle jag inte tacka nej till att vara mentor om det har varit min kollegas önskemål eller till någon som nyligen börjat en kurs.
Hur kommer lärarna känna sig när de nu inser att de skall delas upp i ett A- respektive B-lag. De som är duktiga och de som behöver hjälp med att bli duktiga.
Inlägget innehåller många ord, men egentligen finns inga ord för att beskriva denna organiserade dissning av lärare som inte använder sig av den metod som utbildningsministern anser att alla skall använda sig av.
De som behöver coaching är inte lärarna, utan utbildningspolitikerna!
© Lektorio - tycker till! 
Precis Monika. Detta är inget annat än skandal. Och frågan är om inte Björklund till och med är inne och trampar på den svenska grundlagen (Regeringsformen) då detta kan betraktas som ren och skär ministerstyre. Traditionell katederundervisn. kommer aldrig komma in i mitt klassrum.
Glad påsk! /Fredrik 🙂
Glad påsk!
Monika 🙂
Nej, det kan du avgöra själv med den utbildning som du har bakom dig och de elever som du har framför dig.
Exakt!
I Sverige gäller att ett statsråd inte får detaljstyra en myndighet, utan myndigheterna lyder under Regeringen som kollektivt består av statsministern och statsråden. Regeringen fattar beslut kollektivt, och att det därför är mycket lite som en enskild minister själv kan besluta om, annat än intern skötsel av det egna departmentet.
Förbudet av ministerstyre har anor från Frihetstiden i Sverige och avsåg ursprungligen att motverka kungligt envälde. Systemet innebär bland annat att statsråden inte får uttala sig om enskilda fall, vilket är orsaken till att de normalt brukar svara ”jag kan inte uttala mig om detta fall specifikt” när media ställer frågor om till exempel något asyl- eller vårdfall.
I 12 kap. 2 § regeringsformen stadgas:
Ingen myndighet, ej heller riksdagen eller kommuns beslutande organ, får bestämma, hur förvaltningsmyndighet skall i särskilt fall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag.
Exakt Monika. Den paragraf du lyfter fram ovan visar tydligt att Björklund inte får agera som han gör nu där han försöker gå in och styra våra metoder. /Fredrik
Reblogged this on Fredriks blogg.
Pingback: Matematikundervisningen och Björklunds coacher « Fredriks blogg
Det är en sak att generellt säga en sak i media, en annan att detaljstyra en myndighet. Skärp er nu lärare!
Bertil: Nu får du läsa vad Björklund sade. Han sade att det är citat: ”en övergång till traditionell katederundervisning” som han bestämmer alltså. Det är ett klart övertramp mot RF 12 kap 2 §.
Bertil
Om man avsätter medel i ett speciellt syfte, styr man i detalj.
Detta blir en övergång till en mer traditionell katederundervisning, det vill säga att läraren förklarar, berättar, instruerar, repeterar och diskuterar i helklass med eleverna, säger han
Syftet är solklart!
Istället för att splittra lärarkåren, verka för en enda metod och att slösa bort pengar, borde dessa gå till kompetensutvecklande i form av vidareutbildning. Och mer resurser till fler lärarledda seminarier inom lärarutbildningen. Det är mer konstruktivt.
För det är ämneskunskaperna som är viktigast, inte att det är ”en enda metod” som skapar det ultimata resultatet. Har man ämneskunskaperna kan man också undervisa i alla metoder och nå resultat. Och man kan utarbeta den metod som passar ens eget sätt att undervisa på och som man känner att man är mest bekväm med. Men också i relation till vilken grupp av elever eller studenter man skall undervisa. Då får man också ett bättre resultat och ett ökat lärande.
Det är när man inte har ämneskunskaper som man tror att Metoden är avgörande eller att läraren skall vara på ett speciellt sätt eller att det är egenskaperna hos en lärare som är det mest väsentliga.
Utbildning är vad som gör skillnad. Inom den lär man sig bland annat att man väljer metod efter vilket lärande och resultat man vill uppnå.
Ja! Håller med dig fullständigt.
Jag tycker också att det finns två andra problem som bör diskuteras i anslutning till det du skriver:
1) Hur kan vi vara så säkra på att det är just lärarnas undervisningsmetoder som ligger bakom sämre resultat i PISA tex? Här tar man fram en parameter och bortser från massa andra. Vad glöms bort då undrar jag…
2) Lärare måste bli bättre bättre bättre och andra måste hela tiden kontrollera kontrollera kontrollera dem.
Det där är jätteobehagligt om man tänker ett varv extra. Dels så kan lärare börja säga saker som:
”Tja, inte konstigt att mina elever misslyckas – jag har ju ingen coach som har talat om hur jag ska undervisa!”
…och dels så ska lärare hela tiden anpassa sig till vad andra säger åt dem. Genom att ta ifrån lärare deras rätt att se undervisningen med egna ögon har vi gjort lärarkompetens liktydig med att instruera enligt någon annans idéer.
Att vara lärare blir då inte att själv relatera till vad som händer i klassrummet utan till hur Mattecoachen/Skolverkets Allmänna Råd/Skolinspektionen säger att undervisning ska gå till.
Jag blir så himla ledsen i min lärarsjäl och tackar ödet för att jag har fått möjligheten att byta karriär.
Karl
Nej, man förutsätter bara att det har med metoden att göra. Björklund säger ju att den metod som har använts är fel. Och vad bygger han det på? Räkna själv i matteboken gjorde jag när jag gick i skolan för evigheter sen. Och då låg Sverige bra till i mätningarna, även om vi kanske inte lärde oss så mycket av bestående karaktär – egentligen! Jag lärde mig mest utanför skolan.
Men då undervisade lärarna, och det fanns vuxna i skolan som skötte om allt det som nu ligger på lärarna. Kanske det är det som saknas. Lärarna har inte tid att undervisa längre. Ännu mindre med tid och möjlighet att läsa in sig på den senaste forskningen eller kompetensutveckla sig.
Nej, det här bådar inte gott för lärarnas självkänsla!
Det märkligaste är att de största kritikerna bland lärarna själva tycks inte tro att detta kan drabba dem själva. Byter vi värdering av vad som är duktiga lärare och bra undervisning, kanske det blir dom som får coacher. Det är ju därför värderande uttryck som bra och dåligt och duktighet inte är det man skall definiera lärare efter. Man skall definiera lärarna efter vad dom gör i enlighet med läraruppdraget.
I min lärarutbildarsjäl gör det ont att lärare och lärarkandidater har blivit så dissade under de sista sex åren och att så många faktiskt tappar modet.
Nu ska jag bli lite självkritisk: i Skolverkets kunskapsöversikt 2009 finns det rätt bra bevis för att undervisningsmetoderna ändå kan förklara sämre resultat.
I den analys som Per Thullberg m fl har publicerat i anslutning till kunskapsöversikten framstår det dock som att individualiseringen i skolan bär ett stort ansvar. Eleven blir ensam med ansvaret för arbetsuppgifterna. Här förlorar de elever vars hem saknar kulturellt kapital.
Så, det finns nog visst fog för att i vissa klassrum ändra undervisningen.
Därför r det också intressant att ta del av din åsikt, Monika, när du beskriver hur tiden inte räcker till för undervisning. Vad som ligger bakom val av undervisningsmetod verkar då vara lite mer komplext än endast lärarnas preferenser.
Jo, du har rätt, men jag ser inte detta att lämna någon ensam med ansvaret som en undervisningsmetod – det ser jag på samma sätt som när man sätter ungarna framför TVn för att man inte hinner med dem. Man abdikerar från sitt vuxenansvar.
Men om flera ser detta som en metod, ja då kan det bli försämrat resultat. Lärarna behöver mer tid… absolut! Individualiseringen kräver mer tid och ansträngning av läraren än gemensamma genomgångar.
Skolans huvudman är den enda som kan ge lärarna mer tid.
Sen är det tyvärr så att alla undervisningsmetoder utom låt gå varianten kräver mer matematikkunskaper än flera av de som är verksamma lärare i matematik har i dagsläget. Huvudmannen har dock också rekryteringsansvar för lärare så ansvaret för lösningar är lätt att se.
Tänk jag missar det skandalösa i detta. Inom sjukvården startas det ofta olika projekt centralt där något eftersatt område tex mammografi lyfts fram och får extra pengar. Experter hjälper till att se till så att den befintliga verksamheten får tillräckligt med hjälp att börja tillämpa det nya.
Nu har skolverket gjort en analys och kring problemformuleringen så finns det stora uppslutning. Svenska elever får sitta och räkna uppgifter på egen hand i alltför stor utsträckning. Det här är ett problem framför allt för de svagaste.
Sedan kan det i och för sig råda delade meningar om det bästa sättet att göra något åt problemet men nu väljer regeringen att lägga pengarna på ett visst sätt. Skolans huvudman, den som egentligen är ansvarig för att rätta till det här problemet kan satsa på IT-stöd, fler lärare, grupparbeten osv. det finns inget hinder för detta annat än att de ska finansiera det som de själva är ansvariga för.
Tack för kommentar! Men jag kan inte svara mer än att hänvisa till det jag skriver i inlägget och i en del kommentarer.
Synd. Jag tyckte att jag hittat en intressant invändning mot ditt resonemang. Du talar exempelvis om obehaget att kommunen skulle gå in och beordra coaching mot viss undervisningsmetodik och jag undrar om det inte är precis det som inträffat om och om igen när Hans-Åke Scherp varit runt och föreläst eller om det är det som är resulatet när Blossing föreslår förändringsagenter som ska ändra lärares undervisningsmetoder.
Efterlyser vi inte åtgärder och coaching för lärare som inte klarar sitt uppdrag? Förväntar vi oss inte att rektor ska påverka dem mot en mer lyckosam undervisning och ändring av undervisningsmetoder? Agerar alla rektorer oberoende av skolkontorets vägledning och kommunpolitikernas intentioner och ekonomiska styrmedel?
Jag avskyr ministerns användning av ordet katederundervisning som borde blivit bannlyst istället men nog är det tydligt att ministern inte tolkar ordet på samma sätt som du utan på ett sätt som öppnar upp för större variation i undervisningen.
Det jag skriver i inlägget är att det skapar splittring och ett A- och B-lag mellan lärarna. Det förhindrar man som jag ser det, genom att erbjuda utbildning istället. Vet inte hur jag skall svara på annat sätt… Men att bli coachad av en kollega och inte ha något val att säga nej, därför man anses inte vara tillräckligt kompetent – nej, det är jag emot.
Jan: Politiker ska styra över vad och varför. Men inte över hur. Alltså ska både Björklund och kommunerna hålla sina tassar borta från undervisningsmetodiken. Jag har tidigare föreslagit att den pedagogiska friheten ska skrivas in i Skollagen och gör det även här och nu. Då blir det slut på alla dumheter från politiker och lobbyister som vill in och styra vår undervisning
Jag ser en väsentlig skillnad mellan det här och när H-Å Scherp var ute och föreläste. Han vände sig ju inte till dem som SKL inte ansåg klarade sitt uppdrag.
Det är en viss skillnad att vända sig till alla än till en utvald grupp.
Jag har ett exempel som jag föredrar att hålla anonymt. Det var en lärarinna som försökte använda gammaldags katederundervisning men hon hade inte ens en bråkdelen av den pondus detta hade krävt för att lyckas. Så eleverna gjorde ständig revolt och hatade henne. Rektor erbjöd utbildning och hon hade möjlighet att bolla idéer med arbetslaget men det hjälpte inte så rektor hade enskilda samtal med henne för att få henne att ändra undervisningsmetod ända tills det blev nödvändigt att säga upp henne för hon vägrade ändra sig. De sämsta lärarna är tyvärr oftast de som är minst flexibla när det gäller att ändra sig själva och jag ser inte hur generella åtgärder där de underfungerande inte blir utpekade ska kunna rädda eleverna från usel skoltid.
Det är inte att lärare behöver få hjälp eller att det faktum att det inte skulle finnas lärare som inte klarar uppdraget, som jag vänder mig emot. Men det skall skötas internt och med dem som vanligtvis har hand om det.
Här ger regeringen miljoner till lärare som skall lära andra lärare i en viss undervisningsmetod. De som utses till coacher anses vara de bästa. Det är sen dom skall undervisa sina kollegor .. Det blir naturligtvis ett organiserat A- och B-lag bland lärarna. Jag har tydligt förklarat min ståndpunkt. En del kanske anser det vara helt okey att öppet visa alla var de står och inför varandra. Jag gör det inte! Och absolut inte när det kommer från regeringshåll.
Jag anser att dessa miljoner skall läggas på vidareutbildning för med större ämneskunskaper större flexibilitet.
Jan.
Jag hänvisar som svar på din kommentar ovan till 12 kap 2 § i Regeringsformen där det står:
”Ingen myndighet, ej heller riksdagen eller kommuns beslutande organ, får bestämma, hur förvaltningsmyndighet skall i särskilt fall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag.”
Björklund är farligt nära att agera på ett grundlagsvidrigt sätt i det här fallet. Om han har överträtt gränsen är svårt att avgöra för mig, men att ens ligga i närheten av grundlagsbrott som det kan vara frågan om här som minister är väldigt allvarligt. Jag har varit väldigt klar i den här frågan dessutom: den trad. katederundervisningen kommer inte in i mitt klassrum. Det är inte ett kompromiss bart ställningstagande.
LGR 11 säger att vi ska arbeta i demokratiska arbetsformer och att skolan skall vila på demokratins grund. Den traditionella katederundervisningen är inte att arbeta i demokratiska arbetsformer. Att jag skulle kompromissa om att vi ska ha ett demokratiskt klassrum kommer inte att inträffa.
Björklunds agerande rör inte myndighetsutövning mot enskild utan handlar om för vilket syfte en viss ekonomisk satsning görs. Det anger bara principen för hur satsningen ska göras men i varje enskilt fall väljer sen myndigheten hur den agerar.
Det enda som för närvarande eventuellt räddar Björklund från att ha begått grundlagsbrott är att det här handlar om en form av kompetensutveckling och inte tvång på en viss metod. Hade det varit tvång så hade saken varit solklar, då hade han brutit mot RF 12 kap 2 §. Nu befinner han sig nog bara i en juridisk gråzon kring vad som är tillåtet.
I beg to differ! Jag har ju bara ett antal högskolepoäng juridik och en far som var jurist så har du någon skolad jurist som kan understödja ditt påstående så får jag väl i och för sig ge mig.
Jan: Men inte ens du kan väl försvara att vi har en minister som försöker styra våra undervisningsmetoder. Du är väldigt emot när kommunerna försöker göra det. Men det går tydligen bra när ministern gör det. Kan vi vara överens om att politiker inte ska styra över hur vi undervisar? Du säger dig försvara lärares frihet, men här verkar du tycka att det är helt ok att Björklund inskränker lärarnas frihet.
Jag har konsekvent tagit avstånd från både kommunernas och Björklunds försök att styra våra undervisningsmetoder. Det tänker jag fortsätta med.
Jan: Jag vill påpeka att det inte bara är Björklund som är farligt nära att bryta mot grundlagen. Det är lika allvarligt att SKL har försökt och eventuellt också brutit mot RF 12 kap 2 § som att Björklund nu gör det.
Okey jag erkänner att jag egentligen inte är så glad över Björklunds detaljerade anvisningar kring undervisningsmetod. De fyllde ingen funktion och smutsade ner ett förslag som i övrigt hade blivit absolut nödvändigt då kommunerna misskött matematikundervisning och lämnat eleverna i sticket.
Jan. Det är bra med fortbildning. Utan att veta hur det ser ut inom matematiken tycker jag dock att fördjupade ämnes kunskaper hade känts viktigare.
Jan: Björklund försökte med att detaljstyra lärarkåren i den nya Skollagen. Detta sågades rakt av Lagrådet som består av landets främsta jurister. Lagrådet konstaterade till och med att Skollagen på flera punkter bröt mot grundlagen. Nu försöker han styra våra metoder.
Jo, med övertydlighet …!
Hej!
Någonstans tycker jag det är ”fel” i organisationen. Och jag kan både hålla med Monica och Jan.och också Frekar.
Jag undrar vad som händer med den forskning som under 2000-talet började dyka upp och som dels ”upptäckte”, dels ifrågasatte det alltför mycket sjävständiga arbetet i matematik. Bentley (vill jag minnas) vid GU kartlade i en studie detta (dock inte ett representativt slumpmässigt urval, men tillräckligt många för att vi skulle få en bild av detta).
Här borde det väl gå att föra en intern professionell debatt bland främst matematiklärarna om detta. Jag tycker att det är olyckligt om misstag och brister i skolan måste gå upp till ministernivå som redogör för detta som Jan Björklund gör.
Dessutom förstår jag inte hur lärarnas status ska byggas upp när en minister går in i klassrummet och pekar på vad där ska göras. Oavsett om det är minsiterstyre eller ej – så ger det väl ingen större tilltro till lärarnas förmåga att reflektera, förändra och/eller utveckla sina undervisningsmetoder.
För det är som Monica skriver – en ministermetod som snarare leder till splittring, där olika (lärar)grupper ställs mot varandra -än en enande (och helande) ledarmetod.
Sedan handlar det om en ekonomisk satsning och prioritering av matematik och där kan denna satsning vara befogad.
Jag förstår inte heller varför lärarna skall få lärarlegitimation, mm om de ändå inte anses vara tillräckligt kompetenta att själva avgöra vilken metod de skall använda sig av. Det verkar snarare att besluten leder till att försöka skapa en lärarkår som gör som en del vill, t.ex. Näringslivet och andra samhälleliga särintressen. Som jag ser det, får Näringslivet skapa egna utbildningar (inom företaget). De kan inte beställa en allmän utbildning som skapar en viss typ av medborgare.
Det jag främst vänder mig emot är just att det här skapar splittring och ett A- och B-lag.
Björklund skulle helt enkelt säga – Nu löser ni det här själva. Behöver ni ekonomisk stöd för det ni har bestämt skall ske, ansök om det.
Det här handlar väl i grunden om att skolans huvudman gått in och styrt kring undervisningsmetoder på många sätt och Björklund säger till dem att styra åt annat håll. Lärarnas status som de som kan välja metoder etc. har ju redan tagits ifrån oss och ligger hos en pedagogisk ledare. Att arbetsgivarens obefintliga uppföljning ger stor frihet är en helt annan sak.
Pingback: Valfrihet, mångfald i #skolan och kunskapsklyftor i #skolchatt « Fredriks blogg